ohappa.blogg.se

 

 

Jag har aldrig gått in i den själv, den där väggen som folk pratar om. Men jag har sett den i ögonvrån. Jag har slagit näven i den och vänt ryggen till. Men jag är livrädd att den en dag jag minst anar ska torna upp sig mitt framför mig när jag springer för fort.

 

Det tar ofantligt med energi att hela tiden kämpa för att anpassa sig och varsamt försöka täcka över det som är delar av en själv. För att passa in, för att kunna leva upp till de krav andra förväntar sig att jag ska klara av. Hur jag förväntas vara. 

 

Jag kan ibland önska att det syntes på utsidan. Jag kan se av din reaktion att döma att du blev irriterad då jag glömde vilken smak du vill ha i din latte, men jag lovar att du inte är lika frustrerad på mig som jag är. 

Jag kanske tänkte på vilket av dina ögon jag ska kolla i när du pratar, sen kanske jag märkte att de var fina.