ohappa.blogg.se

 

Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på att du förstått att du är värdefull. Det är att stå upp för sig själv, och det är ett tecken på styrka.

 

Är det något som inte känns bra, något som hindrar dig i vardagen eller något som du inte kan sätta fingret på men ändå känner att det skaver. Något du helt enkelt inte har en aning om vad det är för känsla mer än att den är fel och egentligen inte borde vara där. Vad det än är. Be om hjälp. Kräv hjälp. Om du själv anser att ditt problem inte är stort nog, kom ihåg att inget och ingens problem är för litet för att tas på allvar. Det spelar ingen roll hur ditt liv ser ut från utsidan, eller ur någon annans synvinkel. Bara du själv kan definiera ditt eget mående och storleken på det, din inre kamp ser bara du. Det här med att "det finns de som har det värre än mig" är ingen fungerande ursäkt. DU förtjänar att må bra. 

 

Jag blir ledsen när jag ser människor gå år ut och år in och tro att de inte förtjänar bättre, tro sig veta att det inte kan bli bättre. Eller kanske väljer att blunda för att det skulle finnas något slags skamligt med det hela. Det finns många ursäkter.

 

 

Det är lätt att bara finna sig i, och normalisera sin egen ohälsa. När man liksom lever i den och hela tiden nonchalerar den, blir man vid något tillfälle så van vid den att det på något sätt blir som en naturlig del av en själv och ens vardag. Och så ska det inte behöva vara. Man blundar, omedvetet eller medvetet. Intalar sig att det är såhär det ska vara att man tillslut tror på det själv. Och det är destruktivt fastän man kanske inte förstår det. Att förminska sig själv och sina behov. Det är destruktivt att hålla sig själv kvar i något som känns konstigt och fel. 

Och jag vet för jag har varit precis just där. Till exempel något som visade sig vara panikattacker har jag i åratal pratat om som att "jag tycker det är lite jobbigt att prata framför folk och sådär, men vem gör inte det." Vem ska då ta mig på allvar om jag själv inte gör det? Att be om hjälp är lite som att ställa sig öga mot öga med sina innersta känslor, det är skrämmande och det är naket. Men det är även styrka, mod och alla människors rätt. Jag vet också att det är värt det.