ohappa.blogg.se

Vi föds alla med en tom väska på ryggen. En väska vi från och med vår allra första dag börjar att fylla med det som kommer att forma oss till de vi är. Vi fyller den med intryck, känslor, erfarenheter och allt som händer omkring oss. Allt. Vi packar ner avtryck från vår miljö, människor vi möter, ord vi hör. Musik. En del saker vi packar ner väger tungt, och det i form av både tegelstenar och guldklimpar. De formar vårt sätt att se på saker, de formar vår egen sanning. Att vi inte blir någon annan lik. Sedan kan vi såklart påverka på vilket sätt vi väljer att använda det vi har i vår ryggsäck.

Du kanske lyssnar på hip hop med tunga texter, och kan för allt i världen inte förstå hur någon kan gilla pop när hip hop i stort sätt är det enda som går att lyssna på. Då är det din sanning. Någon annan kanske menar att rock och maffiga gitarrsolon är den enda riktiga musiken. Det är dennes sanning. Och ingen av er har fel. Det är det vi måste veta och komma ihåg. Vi behöver inte förstå, hålla med och tycka lika. Men vi måste veta och framförallt respektera att vi alla har olika sanningar, att vi har fyllt våra ryggsäckar med olika saker. Vet vi det är det lättare att skapa förståelse och minska på fördommarna mot varandra.

Att alla människor omedvetet dömer ibland, det kommer vi nog inte ifrån. Men vi kan lära oss att känna igen en fördom när den kommer. Vi kan välja att inte stanna kvar vid den, vifta bort den när den kommer. Vi kan lära oss att se skillnad på en fördom och en sanning. Man kan inte på förhand se vad som finns i en annan människas livskappsäck. Tänk på det nästa gång du dömer eller kritiserar hur någon annan väljer att leva sitt liv.  

Tänk på det innan du skapar dig en egen sanning om en annan människa.