/ Allmänt /

Fantasin är det inget fel på


Den här:

Ska dricka te. Går in i köket och startar vattenkokaren. Går ut från köket.

"Men vad tusan är det som låter!?" 

Mina första associationer: Är det ett flygplan på låg höjd? En traktor som skrapar vägen utanför? Men det finns ju ingen snö. Eller har det snöat utan att jag la märke till det?  


Vatten. Det är min vattenkokare i mitt kök som låter. Jag ska dricka te. 


/ Allmänt /

Glömska


"Det här kommer jag ihåg" 

"Jag lägger dem här så jag vet vart jag har dem" 

Noteringar: 

•Varje gång jag tänker att jag kommer att komma ihåg någonting, skriv upp det för tusan. Vad det än är! För det jag kommer ihåg i 9 fall av 10, är att jag har något att komma ihåg men inte vad det är. 

•Varje gång jag lägger något på ett speciellt ställe, i syfte att inte tappa bort det, lägg det synligt för guds skull! Inte i nån låda, garderob eller  badrumsskåp. 

Kruxet med mig är att jag trots allt ändå har en tendens att lägga saker i "nån låda" så att jag ska veta vart jag har dem, och sedan tänker jag att "det här kommer jag ihåg". Det gör jag inte. Och varje gång blir jag lika chockad över hur något kan lämna näthinnan lika snabbt som det satte sig där. Lika förvånad över hur man kan glömma något som sades eller tänktes för tio sekunder sedan. 

Borde skriva upp och påminna mig om att jag har dåligt minne, det verkar vara det som är svårast att komma ihåg. 





/ Allmänt /

Social fobi och motion

 
Förutom adhd, och utvecklat pga. adhd, har jag också något som kallas för generaliserad social fobi. Det betyder att jag känner ångest i och inför de flesta sociala situationer. Det är inget som märks på mitt yttre. Jag dyker upp och jag är med, men jag får kämpa hårt för det. Det syns inte, men för det så finns det. Men jag kan ha väldigt svårt att förklara och verkligen få fram hur det känns, när min utsida utspelar något helt annat och som folk inte alls kopplar ihop med social fobi.  

Att det inte går att mäta med vanlig blyghet och att vara lite nervös inför ett tal. Att det är något så mycket starkare. Att rädslan och oron man känner i många situationer är rent av helt förvriden och så sjukt överdriven. Att det här med att känna sig granskad av andra kan kännas så obehagligt att panikattacker inte är ovanligt. Och att det här är så pass vanligt men ändå talas om så lite. Det talas så lite om något som så många, helt vanliga människor går omkring med. Synd tycker jag! 

Sen igår så hittade jag podcasten "sinnessjukt" med författaren Christian Dahlström, som värt att nämna gjort mycket viktigt för att öka kunskaperna och slå hål på fördommar kring psykisk ohälsa. Jag blev glad när jag såg att de spelat in ett avsnitt om just social fobi, och träning som jag alltid stått fast vid att det är så himla bra och viktigt för att saker och ting ska fungera så bra som det bara går. Det verkar vara svårt att hitta så mycket bra som verkligen belyser det här ämnet. Så här är avsnittet iallafall, för er som är intresserade. 

Klicka på bilden nedan för att lyssna!