/ Allmänt /

för du var inte färdig med det som jag hastigt lämnade dig mitt i när jag var klar.


Jag har insett att det måste vara rätt svårt ibland att hänga med i ett samtal med mig. Och i samma veva som jag kommit underfund med det, har jag också lärt mig att inte vara så lättirriterad när folk inte alltid förstår vad jag menar. 

Jag kan tycka att jag startar och avslutar samtalsämnen på ett så osmidigt sätt. Som att jag alltid ligger ett (eller flera) steg före, i huvudet, och sedan har jag förväntat mig att den jag pratar med också har hängt med i samma tankebana. Jag glider liksom inte in i ett nytt samtalsämne på ett snyggt sätt. Jag dyker snabbt och tvärt ner mitt i ett samtal som jag redan startat i mitt jäkla tankspridda huvud, samtidigt som jag diskuterade morgondagens middag med dig. 

Så från att vara mitt inne i om köttet ska vara medium eller välstekt till "fyfan vad jag är nervös för imorgon, vill verkligen att det ska gå vägen!" 
Vad?? Undrar du såklart då. Den perfekta köttbiten? 
*SUCK* "antagningsbeskedet till skolan kommer ju imorgon!!" Som att du skulle ha en aning om vad jag menade. Som att någon skulle förväntas ha en aning. 

Och jag har avbrutit dig igen, för du var inte färdig med det som jag hastigt lämnade dig mitt i när jag var klar. 



NPF blogg / add / adhd / impulsivares / impulsivitet / impulsivitet konversation / konversation
#1 / / maasen179:

Känner igen mig i att tankarna hoppar och far. För min del resulterar det oftast i att jag kommer av mig... Kan helt glömma bort vad som var poängen med det jag berättar eftersom jag redan börjat tänka på nästa sak jag vill säga!! Och om jag skulle bli avbruten? Oj, oj... Inte bra.... ;-)

#2 / / Catta Stroph:

Jamen så exakt!
Här om dagen skulle jag intervjuas av en person. Det var en lång intervju och jag skulle prata fritt. Han noterade så pennan glödde. Men stoppade mig gång på gång och kollade att han uppfattat rätt. Hade han det? Nej!
Det var så himla tydligt då. Han sa att det var den svåraste intervjun han gjort! Jag hade verkligen ansträngt mig och la upp händelsen vi pratade om som en tidslinje som jag följde.
Själv tyckte jag att han var trög. ;-)

Svar: Haha åh! Det är så skönt att kunna känna igen sig i andra!
Jag kan tycka det är riktigt svårt att berätta saker, som man varit med om osv när det är mycket man vill få sagt. Det är som att det bara är korta sekvenser av det man vill och tror att man framför, som verkligen kommer ut genom munnen. Ibland blir det tydligt!
ohappa.blogg.se

#3 / / maasen179:

Inte slutat att blogga väl? :) Du har ju skrivit så mycket läsvärt tycker jag! Så fortsätt!

Svar: Åh, tack!! Har inte slutat, bara aningen distraherad! Det kommer ;)
ohappa.blogg.se