/
Allmänt /
för du var inte färdig med det som jag hastigt lämnade dig mitt i när jag var klar.
Jag har insett att det måste vara rätt svårt ibland att hänga med i ett samtal med mig. Och i samma veva som jag kommit underfund med det, har jag också lärt mig att inte vara så lättirriterad när folk inte alltid förstår vad jag menar.
Jag kan tycka att jag startar och avslutar samtalsämnen på ett så osmidigt sätt. Som att jag alltid ligger ett (eller flera) steg före, i huvudet, och sedan har jag förväntat mig att den jag pratar med också har hängt med i samma tankebana. Jag glider liksom inte in i ett nytt samtalsämne på ett snyggt sätt. Jag dyker snabbt och tvärt ner mitt i ett samtal som jag redan startat i mitt jäkla tankspridda huvud, samtidigt som jag diskuterade morgondagens middag med dig.
Så från att vara mitt inne i om köttet ska vara medium eller välstekt till "fyfan vad jag är nervös för imorgon, vill verkligen att det ska gå vägen!"
Vad?? Undrar du såklart då. Den perfekta köttbiten?
*SUCK* "antagningsbeskedet till skolan kommer ju imorgon!!" Som att du skulle ha en aning om vad jag menade. Som att någon skulle förväntas ha en aning.
Och jag har avbrutit dig igen, för du var inte färdig med det som jag hastigt lämnade dig mitt i när jag var klar.
Känner igen mig i att tankarna hoppar och far. För min del resulterar det oftast i att jag kommer av mig... Kan helt glömma bort vad som var poängen med det jag berättar eftersom jag redan börjat tänka på nästa sak jag vill säga!! Och om jag skulle bli avbruten? Oj, oj... Inte bra.... ;-)