/ Allmänt /

#Okmedkeps


Idag kom min fina keps med posten. Kul!

Kampanjen #okmedkeps är något jag ställer mig helt bakom. Ni som inte vet vad det handlar om kan läsa om det här: 

http://mickegunnarsson.com/2015/02/fan-det-handlar-ju-inte-om-kepsen/

Tycker det har ett viktigt budskap. Inte just kepsen i sig, utan allt runt omkring. Om att acceptera och respektera alla barn, och alla barns olikheter. Att inget barn ska behöva känna sig fel. Eller kränkt. Att se och fokusera på individen, på människan. Att inte försöka pressa in ett barn i en mall som inte passar, det skadar mer än det gör nytta. 

Jag känner nog att jag kan identifiera mig själv och mina egna känslor i barnet som får sin keps avsliten framför sina klasskamrater, av en vuxen människa, för att den är fel och inte okej. Inte passar in här. För barnet är det kanske inte bara en keps som slits av, det kan vara en del av en trygghet eller en identitet. Som inte är okej? 

Som barn var jag väldigt blyg när det kom till skolan. Sådär så man knappt vågar be om en ny penna när man tappat bort alla man fått. Jag var otroligt rastlös, drömde mig bort och hängde inte med. Jag var ett livligt inre, med ett stillsamt yttre. Och jag minns särskilt en händelse, andra klass och runt nio år gammal. Det var på fritids under sommarlovet. Vi hade precis avslutat lunchen och alla vi barn satt samlade runt bordet, då en av fröknarna frågar mig om jag vill låna en målarbok. Det ville jag. Men jag fick bara låna den om jag skrek "JA", högt och tydligt framför alla. Gjorde jag det skulle jag få låna boken. För mig just då, i de långa sekundrarna av skam var det som om någon slängt en hink isvatten över mig, jag kunde ju inte skrika på beställning och ingen i det där rummet hade nog nånsin hört mig höja rösten, och plötsligt väntade alla på att jag skulle göra det. Ville gråta och riva sönder boken, men istället så log jag. Man skulle inte vara så blyg som jag var.

Det kan handla om en keps, en klädstil, frisyr, ett sätt att vara eller en flackande blick. 

Det spelar ingen roll vem man är, hur man pratar eller vad man har på huvudet.  När det gäller barn (vuxna också för den delen!) ska man inte välja att enbart se och lägga fokus på det man själv anser är "fel", utan istället lära känna, skapa förståelse och se hela individen som hen är. 

Det kan rädda en självkänsla.


Puss och kärlek <3

#1 / / maasen179:

Oj..! Intressant! Och vad bra han hade skrivit om det där. Får nog lov att erkänna att jag aldrig riktigt tänkt på saken på det sättet, men självklart har han ju rätt! Har iofs heller inte stört mig på kepsar, men det är ju alltid bra att vidga sina vyer! :)

Svar: Ja mycke bra!
Och jag har heller aldrig tänkt på det på det sättet förut, men har heller aldrig "bara" sett en keps , utan mer en del av en outfit eller en klädstil :)
ohappa.blogg.se

#2 / / Catta Stroph:

Men äntligen! 👍 Klokt!

Svar: Jag kände lika! Välkommen till 2000-talet ungefär 👌
ohappa.blogg.se