/ Allmänt /

Den inre konflikten - Morgongym


Ni vet den där känslan när man genomför det där som för många ses som "vardagligt och enkelt", men känns som en inre kamp varje gång man ska ta sig an och få gjort. Hänga jackan där den ska vara, betala räkningarna eller komma iväg till gymmet. Osv. Jag kan växa säkert en meter varje gång, känna mig som en riktig champion. 

Igår tänkte jag att jag på något sätt måste bryta den här onda cirkeln jag hamnat i. Det är trots allt ingen annan som kan göra det åt mig, det är i mina händer. Den bästa starten måste vara att ta tag i träningen igen. Det är iallafall det viktigaste för att jag ska kunna fungera som människa överhuvudtaget. 

Det är ju aldrig utan protester dock. Det är inte lätt alla gånger att ha en inre chef som alltid sover. Konflikter med sig själv, ungefär såhär.

05:10 - väckarklockan ringer. Just ja, morgon-spinning 06:30. 

"Men jag somnade ju nyss. Jag kan inte träna på tre timmars sömn." Snooz.

05:20: "fast å andra sidan, ska jag bara ligga här då? Kommer ju knappast somna om igen. Jag går väl då" Snooz.

05:30 - "Jag har ju påsar under ögonen, jag är tusan för trött för träning. Man kan inte gå till gymmet med påsar under ögonen." Snooz. 

05:40 - "Fast ska jag bara ligga här då? Då kan jag väl lika gärna gå." Snooz. 

05:45 - "nu har jag snoozat för länge. Tar det här imorgon istället och försöker sova lite till" 

05:46 - "näe, jag somnade inte. Jag kan fan lika gärna gå på det där passet." Flyger upp ur sängen, kastar i mig en två bananer samtidigt som jag slänger på mig träningskläderna. 

06.00 - "Gå nu för i helvete människa, innan du ångrar dig igen." 

Jag gick! Och ja, löjligt stolt kanske. Jag i morse:




#1 / / Catta Stroph:

Ja så är det! Vad än det gäller... Suck!