ohappa.blogg.se

Har länge undrat hur jag kan ha så otroligt mycket prylar, samtidigt som jag saknar det allra mesta som faktiskt  är nödvändigt. Det mesta jag har tar liksom bara upp onödig plats.

Jag blev jättemotiverad till att börja vara snäll mot både min egen kropp och mot miljön, så mitt skafferi fylldes snabbt upp med ekologiska fröer, kokosolja och diverse raw-produkter, samtidigt som det var längesedan jag såg skymten av vanligt hederligt salt i mitt hem. Samtidigt som jag hetsäter godis minst en gång i veckan. Och sedan vet jag förresten inte vad jag ska använda alla de här veganprodukterna till. Den matkunskapen har inte jag och så långt i tankarna kom jag aldrig.

Jag tyckte även det skulle vara mysigt att börja samla på teer. Så jag har hela två kökshyllor fullproppade med olika tesorter och färger (allt från exklusiva NK-teer i lösvikt, till sådant jag hittat billigt på Ica), trots att jag själv föredrar att dricka kaffe alla gånger i veckan.

Jag har köpt på mig ljusstakar och skålar i massor som jag tryckt in långt i garderoben, då de visat sig inte matcha till en endaste liten detalj i min lägenhet. Samtidigt så är jag en väldigt tacksam och nybliven ägare till ett decillitermått. Får för tusan lägga osten i en icakasse för att jag aldrig lyckas prioritera plastfolie. Alltså. VAD är mitt problem? Hur kan man sakna decillitermått i ett års tid samtidigt som man har en garderob vars innehåll på riktigt rasar ut varje gång man öppnar den?  

Häromveckan hittade jag fina silversmycken under en hög kläder i min byrålåda. Smycken till ett värde av en hel jäkla del kronor, som jag fick hem "gratis" för x antal år sedan, i försäljningssyfte. Jag skulle sälja, värva medlemmar och samtidigt tjäna egna pengar på det. Jättebra ide, jag sålde inte ett enda. Dock startade och designade jag en blogg för det, men tröttnade snabbt och det slutade med att jag använde exemplarsmyckena själv. Det är nog preskriberat idag, och jag är glad att det här företaget verkar ha varit tillräckligt oseriöst för att ha glömt bort att de skickat mig alla dessa prylar. 

Osv osv..

Jag blir ju så trött på mig själv. Att jag inte lär mig någon gång! Men grejen är, att jag tycker ju faktiskt att det är en bra ide, varje gång. Det spelar ingen roll hur många gånger det skiter sig. Varje ny grej tror jag på, som om det aldrig har gått åt skogen med någonting.

Jag lever mitt i röran av gamla impulser, ändå kliver jag bara över dem och skapar nya högar. För utan projekt känner jag mig tom.