/
Allmänt /
Äta skinkmacka på tåget
Ett vardagsexempel med socialfobi.
Idag pendlade jag för en gångsskull på morgonen och tänkte unna mig en smörgås till takeawaykaffet eftersom jag inte hunnit med frukost än. Gott, tänkte jag och var precis på väg att ta en tugga. Och just då, mitt i tuggan, sätter sig en människa mittemot mig, och snett mitt emot och på andra sidan vagnen också för den delen. Helvete också. Nu kan jag ju inte äta. Eh, kan man inte bara få vara ifred? Vad skrattar dom där åt då? Jag måste ha spillt kaffe på mig eller så såg de att jag tänkte ÄTA EN SKINKMACKA PÅ TÅGET. Eller ser jag helt enkelt bara kul ut i den här mössan? För det handlar ju såklart om mig. Det är ju helt logiskt att alla på tåget har sina tankar kretsande runt mig, hur jag rör mig och vad jag stoppar i munnen. Eller?
Nej. så satans ologiskt är det. Men ändå känns det så verkligt att jag tydligen tror på det själv.
Jäklar.
Jaja, mackan får åka ner i väskan. För så som jag äter är det ett faktum att jag kommer sitta där med halsduken och jackan full i smulor. jag kan liksom inte det där med att bara äta en macka som folk.