ohappa.blogg.se

Det finns ingen som är så oförutsägbar som du. Jag vet aldrig riktigt vart jag har dig, och om du tänker spela med mig eller sätta dig på tvären. Tack vare dig kan jag inte sålla bland intryck och får inte välja på vilket min fokus hamnar, jag kan inte sortera bort något som händer i min omgivning och inom mig. Ord, känslor, ljud/synintryck och fysisk känsel suger jag åt mig som en svamp, allt på samma gång. Jag är som en dator utan mappar, allt ligger och svävar runt i hårddisken i en enda klump. Du är en stark kraft, ett tomrum, en svaghet men även en enorm styrka. I rätt miljö och rätt dag där vi kör ihop som ett lag, är du fantastisk. När energin som jag ibland får av dig, gör att jag överträffar mig själv i såväl arbete som fritid, och på det personliga planet. När energin ger sig uttryck i kreativitet, idérikedom eller bara ett hårt jäkla gympass. Jag vet ju att jag har mycket nytta av dig, du är ett verktyg jag måste lära mig använda. Men sen finns det dagar och vissa miljöer jag inte vet vart jag ska placera den där rastlösheten inom mig, du paralyserar mig och hela jag går i slowmotion. Känner mig trängd och osäker, du är så kraftfull men jag håller dig inne. Försöker låtsas att du inte finns och gör mig så osynlig som möjligt. Men då finns du mer än nånsin. Det är när jag försöker ignorera dig, låtsas hänga med och förstå för att inte verka dum, som du känns som mest. 

Ibland tar du tag i min arm och sticker, plötsligt. Det är då huvudet inte hänger med kroppen, eller om det är tvärtom. Mina kroppsdelar är överallt och jag känner mig som en förklädd elefant. Slänger mig rent fysiskt till vänster fast huvudet säger höger. Går loss på lösgodis fast jag menade frukt. Påbörjar en himla massa saker för att slutligen sjunka ner utmattad mitt i röran, och fundera på vad fan som hände egentligen.

Jag blir så fruktansvärt trött efter en dag med dig. Jag älskar dig och jag avskyr dig. Och trots allt är du en del av mig, som jag faktiskt inte vill vara utan. För även om du bara är en del, så hade jag varit någon annan om du inte fanns. Kanske har din förmåga att sätta mig i onödiga situationer som jag bara blir tvungen att lösa, en liten del i att jag idag är en duktig problemlösare, och att gå fel i livet inte är något som skrämmer mig. Kanske har känslan av utanförskap du fått mig att känna, det här med att inte riktigt passa in, en liten del i att jag idag är så öppen och tolerant mot andra människor. Kanske är det en del i att jag ofta får människor att känna sig inkluderade och sedda oavsett. 

Fast jag har hängt med dig hela livet, är det nu jag börjar lära känna dig på riktigt. Angenämt.