/ Allmänt /

Äta skinkmacka på tåget


Ett vardagsexempel med socialfobi. 

Idag pendlade jag för en gångsskull på morgonen och tänkte unna mig en smörgås till takeawaykaffet eftersom jag inte hunnit med frukost än. Gott, tänkte jag och var precis på väg att ta en tugga. Och just då, mitt i tuggan, sätter sig en människa mittemot mig, och snett mitt emot och på andra sidan vagnen också för den delen. Helvete också. Nu kan jag ju inte äta. Eh, kan man inte bara få vara ifred? Vad skrattar dom där åt då? Jag måste ha spillt kaffe på mig eller så såg de att jag tänkte ÄTA EN SKINKMACKA PÅ TÅGET. Eller ser jag helt enkelt bara kul ut i den här mössan? För det handlar ju såklart om mig. Det är ju helt logiskt att alla på tåget har sina tankar kretsande runt mig, hur jag rör mig och vad jag stoppar i munnen. Eller? 

Nej. så satans ologiskt är det. Men ändå känns det så verkligt att jag tydligen tror på det själv.

Jäklar. 

Jaja, mackan får åka ner i väskan. För så som jag äter är det ett faktum att jag kommer sitta där med halsduken och jackan full i smulor. jag kan liksom inte det där med att bara äta en macka som folk. 


/ Allmänt /

Socker



Spontanfika, att vara lagom och sådär.

Alltså. Jag vill ju också vara en sån där person som går runt med chokladkakor och en påse turkisk peppar i handväskan, som man kan ta en bit av när man känner sig lite småsugen eller trött. Det ser så mysigt ut på något sätt. Men det funkar inte för mig. För vet jag att det ligger godis i väskan, så är det, det enda jag tänker på. Visst KAN jag väl ha godis i väskan, men det ligger inte kvar där i någon lång stund. Jag är heller inte så bra på det här med att köpa hem kakor för att ha stående i skafferiet, och som sedan ska stå där som något gott att bjuda på när någon kommer över. Innan jag vet ordet av så har jag ätit upp dem framför Bonde Söker Fru samma kväll. Har till och med testat lägga kakorna i frysen, men herregud så lättlurad var jag inte. Jag har ju en mikro.

Det är verkligen allt eller inget. Jag kan absolut bestämma mig för att minska på sockerintaget. Men då får det bannemig inte finnas spår av socker eller något som ser ut som socker i skafferiet heller. 

Så. Kom mer än gärna objuden, men då äter vi hårdmackor till kaffet.



/ Allmänt /

Du fascinerar mig.


Hej du intressanta människa. Du där. Du fascinerar mig, jag är nyfiken på dig och vill lära mig av dig. För att vi är så lika men ändå så himla olika.  

Vad som är skillnaden mellan dig och mig? Jag vet inte riktigt, samtidigt som det blir så himla tydligt att skillnader mellan oss finns.

Småsaker tar så stor plats. Ibland krävs bara tanken på en bunt räkningar eller en snabb titt på diskberget för att tårarna ska komma. Inte för att jag är lat eller inte har pengar att betala hyran med, utan för att jag inte vet hur och var jag ska börja. Jag blir så frustrerad över att jag är så oförmögen att genomföra det jag ber min kropp om att göra. Och det frustrerar mig att det ska ta sådan kraft VARJE gång jag ska ta tag i något så självklart som disk, tvätt och matinköp etc. Jag VET ju vad jag har att göra, och jag vet HUR man gör det. Men det finns så mycket annat som snurrar i huvudet samtidigt, och jag kan liksom inte bara välja en av sakerna och lägga det andra åt sidan. Alla intryck kämpar om min uppmärksamhet.

Och fast rutiner är A och O för att min vardag ska fungera bra, så är det här med att skapa och upprätthålla dem bland det svåraste jag vet. Jag fixar det inte helt själv, än. Jag behöver noga strukturera upp allt, varje dag, för det är som att ingenting sätter sig "i ryggmärgen" och bara flyter på. Vaknar varje morgon och alla rutor i mitt mentala schema har blivit helt blanka. Jag behöver tydliga och gärna synliga punkter för att veta vad jag först  ska göra när jag vaknar på morgonen, annars blir jag stressad för att jag inte vet vart jag ska börja (återigen det där med att ha för många valalternativ) och det gör att jag ligger  kvar som paralyserad i sängen tills att jag tvingas kliva upp pga tidsbrist. 

Att vara ledig gör mig nästan mer stressad än dagar på jobbet. För då vet jag iallafall ungefär vad som kommer att hända och vid vilken tid. Är jag ledig och planlös behöver jag påminnelser för att ens komma ihåg  att äta dagens alla mål vid rätt tidpunkt, så det inte blir kaos i matrutinerna (brunch och nattmat är vanligt förekommande) vilket leder till att de mindre roliga adhd-sidorna förstärks. Det kanske låter som att det finns en enkel lösning på det här, att det "bara" är att göra, att det "bara" är att skriva listor och göra ett schema och sedan är det "bara" att hålla det. Det är det här "bara" som definierar skillnaden på dig och mig tror jag, för det här kommer aldrig att vara en självklarhet för mig. Det här tar upp det mesta av min energi, bara genom att tänka på det.  På min dörr sitter en postit-lapp med texten "glöm ej soppåsen". Glömmer oftast soppåsen ändå. Jag behöver hjälp att hitta sätt att hålla rutiner, för jag har ännu inte hittat rätt på egen hand. Antingen tar jag allt som det kommer och gör det som känns bäst för stunden, ostrukturerat och spontant. Eller så är jag så fast i att försöka hålla på de här mat/tränings/tvättiderna och  vad det nu kan vara, så att jag inte klarar av att göra nånting däremellan. Jag kan vara så upptagen av att jag ska äta på rätt klockslag att jag kan ägna en hel dag åt att bara gå runt runt i lägenheten rastlös 3000, och ändå komma på i slutet på dagen att jag har glömt bort att dricka vatten. 

Men. Även fast sådant som går på automatik för andra kan vara så svåra för mig att manövrera, så kan saker andra ser som komplicerade, för mig vara väldigt enkla och simpla. Så det jämnar väl ut sig, som en sorts komplettering. Jag önskar bara att vi alla hade insikten om att vi människor fungerar på olika sätt och att det egentligen inte finns någon mall för vad som är rätt eller fel sätt att vara. Att det handlar om att vi måste acceptera varandra för våra olikheter, för ingen ska behöva känna sig fel. 
Om du lärt dig att simma kommer detta vara världens mest självklara grej för dig, men det betyder inte att du har rätt att sucka åt de som sjunker efter ett simtag. För dem är någonting annat världens enklaste grej. 

Jag önskar mer acceptans till att allas verklighet ser ut på olika sätt. Och det gäller både dig och mig. Jag är iallafall jättenyfiken på dig, som inte tänker och fungerar som jag gör. 

Du fascinerar mig.