ohappa.blogg.se

De flesta skräckmoment som skapas av social fobi, låter så jäkla löjliga när de kommer ut och blir till ord. Jag skrattade när jag formulerade detta inlägg i huvudet tidigare idag, jag hör ju själv hur knäppt det låter. Det här är ännu ett vardagsexempel ur ett socialfobiskt perspektiv.

Detta är bland det värsta jag vet. 

Frisören. Inget annat än 40 minuter panikattack. Där måste man sitta stilla och det av helt förståeliga skäl. Men jag vibrerar som en gammal Nokia 3310 från topp till tå. Så jäkla pinsamt. Och jag kämpar verkligen för att hålla ihop mig själv och inte visa tecken på att jag sitter där och kippar efter luft. Jag struntar i vad de gör med mitt hår bara jag får gå därifrån. Och visst borde det väl kännas skönt när man väl går ut genom den där dörren med sitt nya fräscha hår och boostade självförtroende. Men min största lättnad när jag går är att jag kan andas igen. Det var bra precis ett år och åtta månader sedan jag satte min rumpa i den där stolen. Herregud. Mitt slitna hår döljer jag med extensions som jag sätter dit själv. 

Det är inte frisören i sig som är problemet, inte finns heller någon rädsla för att bli ful i håret. Det är den där situationen, att känna sig granskad samt inte ha någon flyktväg om ångest och panik bryter ut. Det är antingen bita eller bryta ihop. Nu sitter jag och samlar mod, det är därför jag kom på tanken att skriva om det här. För jag måste verkligen. Boka tid.