ohappa.blogg.se

Hej du intressanta människa. Du där. Du fascinerar mig, jag är nyfiken på dig och vill lära mig av dig. För att vi är så lika men ändå så himla olika.  

Vad som är skillnaden mellan dig och mig? Jag vet inte riktigt, samtidigt som det blir så himla tydligt att skillnader mellan oss finns.

Småsaker tar så stor plats. Ibland krävs bara tanken på en bunt räkningar eller en snabb titt på diskberget för att tårarna ska komma. Inte för att jag är lat eller inte har pengar att betala hyran med, utan för att jag inte vet hur och var jag ska börja. Jag blir så frustrerad över att jag är så oförmögen att genomföra det jag ber min kropp om att göra. Och det frustrerar mig att det ska ta sådan kraft VARJE gång jag ska ta tag i något så självklart som disk, tvätt och matinköp etc. Jag VET ju vad jag har att göra, och jag vet HUR man gör det. Men det finns så mycket annat som snurrar i huvudet samtidigt, och jag kan liksom inte bara välja en av sakerna och lägga det andra åt sidan. Alla intryck kämpar om min uppmärksamhet.

Och fast rutiner är A och O för att min vardag ska fungera bra, så är det här med att skapa och upprätthålla dem bland det svåraste jag vet. Jag fixar det inte helt själv, än. Jag behöver noga strukturera upp allt, varje dag, för det är som att ingenting sätter sig "i ryggmärgen" och bara flyter på. Vaknar varje morgon och alla rutor i mitt mentala schema har blivit helt blanka. Jag behöver tydliga och gärna synliga punkter för att veta vad jag först  ska göra när jag vaknar på morgonen, annars blir jag stressad för att jag inte vet vart jag ska börja (återigen det där med att ha för många valalternativ) och det gör att jag ligger  kvar som paralyserad i sängen tills att jag tvingas kliva upp pga tidsbrist. 

Att vara ledig gör mig nästan mer stressad än dagar på jobbet. För då vet jag iallafall ungefär vad som kommer att hända och vid vilken tid. Är jag ledig och planlös behöver jag påminnelser för att ens komma ihåg  att äta dagens alla mål vid rätt tidpunkt, så det inte blir kaos i matrutinerna (brunch och nattmat är vanligt förekommande) vilket leder till att de mindre roliga adhd-sidorna förstärks. Det kanske låter som att det finns en enkel lösning på det här, att det "bara" är att göra, att det "bara" är att skriva listor och göra ett schema och sedan är det "bara" att hålla det. Det är det här "bara" som definierar skillnaden på dig och mig tror jag, för det här kommer aldrig att vara en självklarhet för mig. Det här tar upp det mesta av min energi, bara genom att tänka på det.  På min dörr sitter en postit-lapp med texten "glöm ej soppåsen". Glömmer oftast soppåsen ändå. Jag behöver hjälp att hitta sätt att hålla rutiner, för jag har ännu inte hittat rätt på egen hand. Antingen tar jag allt som det kommer och gör det som känns bäst för stunden, ostrukturerat och spontant. Eller så är jag så fast i att försöka hålla på de här mat/tränings/tvättiderna och  vad det nu kan vara, så att jag inte klarar av att göra nånting däremellan. Jag kan vara så upptagen av att jag ska äta på rätt klockslag att jag kan ägna en hel dag åt att bara gå runt runt i lägenheten rastlös 3000, och ändå komma på i slutet på dagen att jag har glömt bort att dricka vatten. 

Men. Även fast sådant som går på automatik för andra kan vara så svåra för mig att manövrera, så kan saker andra ser som komplicerade, för mig vara väldigt enkla och simpla. Så det jämnar väl ut sig, som en sorts komplettering. Jag önskar bara att vi alla hade insikten om att vi människor fungerar på olika sätt och att det egentligen inte finns någon mall för vad som är rätt eller fel sätt att vara. Att det handlar om att vi måste acceptera varandra för våra olikheter, för ingen ska behöva känna sig fel. 

Om du lärt dig att simma kommer detta vara världens mest självklara grej för dig, men det betyder inte att du har rätt att sucka åt de som sjunker efter ett simtag. För dem är någonting annat världens enklaste grej. 

Jag önskar mer acceptans till att allas verklighet ser ut på olika sätt. Och det gäller både dig och mig. Jag är iallafall jättenyfiken på dig, som inte tänker och fungerar som jag gör. 

Du fascinerar mig.