/
Allmänt /
När blev kärlek, empati och acceptans så osjälvklart?
Yttrandefrihet. Det är en fin grej vi har i Sverige, men ibland tycker iallafall jag det verkar alldeles för lätt att slänga sig med ordet eller att det ibland används mer som en ursäkt till att få bete sig på ett visst vidrigt sätt. När ens rätt att uttrycka sina åsikter går ut på att värdera ett människoliv beroende på ursprung, hudfärg och tro, tycker jag att man brutit mot allt det fina som yttrandefrihet står för. Men det är ju jag.
När blev kärlek, empati och acceptans så osjälvklart egentligen? Finns ju så galet mycket som skulle lösa sig på köpet om folk visade lite mer av detta.
Det finns en sak som gör mig så fruktansvärt arg. Hur man kan sitta och kasta så mycket skit och hat på redan utsatta människor, är ju en stor jäkla gåta. Och det är fan inte okej. Men ja, det är väl enklast att göra så? Att människor som inte kan försvara sig, som inte är född i samma land som dig och mig, skulle vara orsaken till i stort sett alla problem låter väl helt logiskt. Eller? Kom igen. Människor flyr sina hem varje dag, av olika orsaker. Många förlorar sina barn eller föräldrar i flykten, och tvingas fortsätta ändå. De är helt vanliga människor precis som du och jag. De har med all säkerhet inte valt detta. De är barn, vuxna, gamla. En del är fattiga, en del är rika. Och oavsett vad, ingen vill och ska behövs leva i sådan otrygghet som tvingar en människa till att fly.
"Skicka tillbaks dem." kan det dyka upp som kommentar i facebookflödet. Skicka tillbaks dem? Förlåt, men pratar vi om människor eller en jäkla tröja du beställde från nätet som inte passade? Smaklöst.
"De kör dyra bilar" (kom gärna hit men fan om ni har det bra liksom, då måste det vara nåt fel!). Ursäkta mig igen, men vet ni verkligen allt om allas liv? Tror inte det men vad vet jag. Men jag lovar, att om jag en dag skulle bli tvungen att fly, skulle jag fan ta med mig pengarna när jag drog om det var möjligt. Skulle inte ni?
"De ska fan vara tacksamma", kommer man hit ska man tiga och se glad ut helt enkelt. "Tacksam", jag blir så trött varje gång jag ser ordet i ett sammanhang som detta. De ska vara tacksam för att de får ett hem, menar en del. Ett hem. De får fyra väggar och ett tak. Ett hem blir det först när det fylls med lite värme och kärlek, och det är helt jävla gratis att dela med sig av.
Vad vet du själv om tacksamhet egentligen? Troligen är det något som du har all anledning att vara. För att det inte var du, men vet du vad?
Det kunde ha varit du.
Tänk dig att du blev pånyttfödd. Att du vaknade upp tilldelad ett helt nytt liv. I Syrien (sorry, synd för dig men sånt är livet. Vissa har tur andra inte). Din högsta dröm är att utbilda dig till läkare, eller att en dag kunna leva på din talang inom foto. Kanske lyssnar du på house eller akustiskt och du skrattar gärna till en rolig komedifilm tillsammans med dina vänner och familj. Din familj är ditt allt, och du älskar att få vara en förebild för din lillebror som ser upp till dig mycket. Du är en vanlig människa. Men du ligger vaken om nätterna, för ute på gatan finns det sönderbombade hus och människor som skjuter på varandra. Du är ledsen för att du är rädd och ledsen för att din familj är rädd, grips av panik som du stänger inne varje gång de går utanför dörren. Ni ska fly imorgon så du borde verkligen sova.
Hur vill du bli bemött om du kommer fram?
Damn vilken bra blogg! Känner igen mig i så mycket! 👍