ohappa.blogg.se

Min läkare förklarade för mig att det är vanligt när man lever med adhd, att man hamnar i perioder då man mer eller mindre kraschlandar efter en sån här sträcka där man kört lite för hårt och lite för länge. 

Jag känner liksom inte av den där gränsen som talar om när det är dags att vila lika tydligt som andra gör. Medans de flesta vet av att stanna och tanka  innan sista droppen bensin tar slut, så gasar jag på ännu mer för att ta mig så långt det bara går på den där lilla slurken som finns kvar. Men sen är det tvärslut. 

Det är jobbigt att inte riktigt känna den där gränsen. Speciellt när det här med att sakta ner och sätta stopp också är en kraftansträngning i sig. Som när någon säger åt en att sluta gå så fort, också får man kämpa tusan för att röra benen i slowmotion fast ändå liksom komma framåt. 

Det är som att när jag ska försöka ta det lugnt så fokuserar jag så mycket på att just ta det lugnt, att jag tappar fokus på det där jag ska ta det lugnt med. Tänker mer på att jag ska röra benen sakta, istället för vart jag rör mig. Ungefär. 

Iallafall så har jag varit inne i en sån där period nu, en mindre kraschlandning. Jag har varit så trött att benen viker sig flera gånger om dagen. Och även om jag är kroniskt klumpig så är det extremt nu. Allt jag tar i faller i golvet, och jag har svårt att tvätta händerna efter alla gånger jag glömt fingrarna kvar i den där satans grillen på jobbet. Men jag är glad att jag kommer ihåg vart jag bor iallafall. 

Jag vet att jag måste bli bättre på att säga ifrån och sätta gränser, för min egen skull. Inse att folk kommer tycka att jag är bra och duktig även om jag inte kör slut på mig själv gång på gång. 

Vet att jag borde lära mig att fylla på tanken innan den är slut, men hur märker man det när man helt saknar bensinmätare? 

Vissa gånger handlar det nog bara om att säga nej. Kanske säga nej till en sak och ja till en annan. Det kanske inte handlar om att man måste stanna upp helt när man inte gillar då det står still. Det kanske handlar om att lägga mindre energi på det som får en att krascha för att kunna lägga mer på sådant som gynnar en själv.