/
Allmänt /
Små saker blir stora, medans hela världen är så liten
Små saker kan för mig bli så stora, på både gott och ont. Det är både en gåva och förbannelse att kunna känna så mycket av så lite. Få lyckorus av en god måltid, eller vetskapen att jag ska dricka kaffe med en vän efter jobbet. Mina ögon tindrar som ett barns om du spontant ger mig en bit av din chokladkaka. Doften av blommor hemma, en komplimang, eller solsken på en ledig dag kan göra mig så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Packa väskan inför en resa, välja kläder för dagen eller blanketter som ska fyllas i och skickas in, kan få mig att gråta oavbrutet i en timme. Jag har så lätt att bli överväldigad och förvirrad av det lilla.
Men sedan finns det större saker som inte rör mig i ryggen mer än en axelryckning.
Jag kan till exempel ibland ha svårt att förstå folks starka reaktioner, eller oro, gentemot mig. Jag saknar begrepp om sådant som gäller tid, avstånd och det mesta som involverar siffror. Det är för mig så oabstrakt. Men det ser jag oftast som något positivt.
Jag känner mig inte begränsad till att hitta utbildning och drömjobbet i staden jag bor i, eller att min framtida partner ska befinna sig inom Sveriges gränser. Jag känner att hela världen finns inom räckhåll och det är liksom ingen stor grej att ta del av den.
"Men är du inte nervös?", "är du inte rädd att tappa bort dig där borta?" osv. kan det förtvivlat låta från mina vänner.
Nej. Det är jag inte.
När jag var 21 bokade jag en enkelbiljett till Turkiet, åkte en vecka senare och blev borta i sex månader. Förstod inte vad folk pratade om, jag var ju bara fyra timmar bort? Inte mer än Stockholm-sundsvall i buss.
Australien i mitt perspektiv är heller inget avstånd, 24 timmar och jag är där liksom, det enda som hindrar mig där är pengar.
Jag hoppar på ett plan bara, och inser nog inte hur många länder och vilket avstånd som verkligen passerar nedanför mig. För mig är det bara timmar, och jag bara finns. Behöver bara följa med. Sedan blir jag överväldigad när jag inser vilket totalt miljöombyte jag gjort på sådan kort tid.
Och jag vet inte om det är onödiga spärrar eller rent vett jag saknar? Men små saker kan för mig bli så stora, medans hela världen är så liten.
Vad fint skrivet! Du skriver på ett sätt som gör att man bara vill fortsätta läsa liksom! Rent språkligt alltså! :)
Ämnena känner jag alltid igen mig i också. Just det här har jag inte funderat så mycket på själv, men det kändes ju i hela magen att det stämmer för mig också! Konstigt det där. Jag kan ju hänga upp mig hur mycket som helst på en liten detalj och bara rycka på axlarna åt något som är överväldigande för de flesta andra...